Jag satt här om dagen och tänkte (ovanligt va?) på det här med språket. Visst, vi har haft Jörgen, och det gör inte saken bättre utan man tappar allt av intresse för språk. Men ändå, när man kommer över och hittar något skrivet på gammalsvenska, eller liknande. Men men, sånt är ju livet, och kjolen är randig som min mor brukar säga!
Jag tänker förklara nu varför jag skriver som jag gör här, jag vill inte att det ska bli tråkigt och läsa, utan att det ska vara mig som genomsyrar texten. Jag skall finnas i allt, för det är min portfolio och mina personliga reflektioner. Det jag tänker är att om jag skall kunna skriva en sånhär grej utan att vara personlig så blir det ju ändå ett arbete som vilket annat, det jag vill är att kunna vara stolt för det. Jag vill kunna visa upp mina tankar och vara stolt över dem. Samtidigt så vill jag visa hur jag reflekterar över kursens olika delar. Vissa skriver varje dag, jag har ju varit lite dålig på att uppdatera som sagt. Men ändå så tänker jag att det som jag kommer skriva här, i mina få inlägg kommer vara lika värt som de som skriver varje dag.
Det jag sitter och tänker på nu är min resa till Portugal, och hur det påverkar mig som person. med andra ord hur deras musik och kultur påverkar mig, för jag kände Fado, jag fick känslan av smärtan och saknaden. jag frågade en sångerska om vad det handlade om, och hon svarade bara "all the loves of your life, good or bad". Fado är alltså just kopplad med känslor, som egentligen alla intryck är, men just denna musiken kanske är något mera?
Nu har jag tyvärr innte hunnit hämta mina lissabonbilder från kompisens dator, men fär kommer ett videoklipp från 2008 (från samma ställe, samma artister och samma låt) som jag satt och kollade på.
Inte et öga torrt vid bordet kan jag meddela. men nu frukost! :)
Se ya ppls! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar