Early Childhood Brain Development and Elementary Music Curricula: Are they in tune?

Det författaren rör i huvudsak är hur barns tidiga hjärnutveckling spelar in på deras musikalitet och hur man genom att använda denna kan få en större utveckling. Barn är ju redan från början, redan under graviditeten medvetna om sin omvärld, tal och musik. Detta märker man på nyfödda, den musik och de röster den hört under graviditeten innan den blir född känner den sig lugn och trygg med, samma med musik och andra nära ljud.

Den musikaliska utvecklingen följer alltså samma mönster som språkutvecklingen. Ju mer ord barnen hör desdå mer ord lär de sig att prata. Den musikaliska utvecklingen följer alltså ungefär samma mönster, innan de kommit till skolan har de alltså fått en basal kunskap om det. Scott föreslår en förbättring av den nuvarande musik undervisningen, för att kunna få med barns språkliga utveckling och ta det till en annan nivå. För rätt stimulering av hjärnan, de rätta erfarenheterna vid den rätta tidpunkten kan utveckla den fantastiska potentialen menar Perry (i Scott 2004). De slutsatser som hon drar är alltså att det finns för lite musik i skolan mer eller mindre. Att interaktionen och skapandet av musik skall få större vikt och utökas är också en annan del av det hela. Följdderna skulle alltså bli av detta utökande musikaliska lärandet och också invävandet i andra ämnen att barnen skulle öka sin potential, inte bara musikaliskt, utan också i allt. De skapar ett förståelse för andra och sig själva genom musiken. Scott menar att vi behöver musiken för att kunna utvecklas, och blir vi fråntagna eller får en minskad del så utvecklar vi inte vår fulla potential som människa, varesig det är psykiskt eller fysiskt. Scott påpekar även att musiken spelar roll i språket, att det ena inte kan vara utan det andra, barnen måste få utforska både språk och musik.

Denna fråga som Scott talar om i artikeln är intressant just därför att jag kan se egna erfarenheter i det hon skriver, jag är uppvuxen i en familj med mycket högläsning, sång och musik som genomsyrat allt. Detta menar scott då skulle hjälpa minspråkliga samt musikaliska utveckling, oberoende v det biologiska arvet. Jag tycker den är viktig just därför att jag som blivande lärare måste kunna ha den insikten av sammanhangen mellan ämnena. Att mycket av det är sammanbundet, och finns i varandra. Hur skulle bild finnas utan känslor eller matematik tillexempel? Som jag ser det så finns det inga problem, bara sätt att utveckla tänkandet, att kunna integrera allt och få ett helhetsperspektiv på hur man gör något, eller något fungerar skulle vara det ultimata för lärandet. Vi som lärare har alltså ett ansvar gentemot barnen att förmedla den kunskapen vi har på ett sånt sätt att de utvecklas på bästa sätt, mycket av dettta kan ske genom musik, vissa saker kan det kanske inte. Men då skulle det gå att utveckla det tankesättet som Scott beskriver i artikeln. Scott baserar mycket av det hon skriver på olika forskare inom psykologi och pedagogik, så trovärdigheten i hennes artikel ligger på en bra nivå. Men likväl måste man se båda sidor, för det kan finnas nackdelar med detta tankesätt också. Det som jag inte kunnat se i artikeln är hur äldre barn får till del av detta. Att de äldre barnen lätt glöms bort är ett faktim, men likväl ligger deras utveckling osm individer och i lärandet tungt, men de syns inte i denna artikeln då den är riktad mot främst de yngre barnen. Vi som lärare skall alltså ge barnen chansen att uppfylla deras önskan om att skapa musik. Vi kan ge barnen musikens gåva, och om den ges på rätt sätt, så finns det med och vårdas för resten av livet hos barnen.